Jag vill ha kaka...

Sitter här och suktar efter kakorna i kakburken. Jag vet ju att det är så där super goda. Glutenfria och allt. Och jag har världens sockerbegär. Villa ha! vill ha kaka så baaad! Men måste stå emot. Måste! Jag är ju nyttiga Sara nu. Äter inget socker. Åå, det är svårt!
Fick skjuts till gymmet i morse. Kom dit en timme ”för tidigt”. Så jag styrketränade lite innan spinningspasset. Hur kommer det sig att jag tror jag ska dö varje gång jag spinnar? Det är verkligen hur jobbigt som helst. Baken domnar, svetten rinner och ansiktet får den där mörkröda tonen som man får av världens ansträngning. (Gud, jag låter som värsta otränade fettot, riktigt så illa är det inte) men ”Pain is only temporary, quitting lasts forever” som Lance Armstrong så fint har sagt.

Kom hem, fick ett mess från Jack (efter att jag messat hon först och frågat om han var ok, eller dött i svininfluensan..) Han hade bara varit väldans upptagen bara men skrev att han sakande att hänga med mig..
Eee. Jaha, mä häng på dårå.

Och, the big news. Sebastian har fått sluta på jobbet. Miljonärshuset han/de har byggt på är nu helt färdigt så han behövs inte längre. Bara så där.
Så därför har han varit hemma idag. Jag blev helt paff när jag kom hem från gymmet och han fortfarande var hemma. Har aldrig hänt.
Nu är frågan om han ska söka nytt jobb här i Perth, eller back home in Melbourne. Barnen har tjatat om att de vill hem men nu vet de inte riktigt vad de vill. Förmodligen blir det Mellis iaf, och får han ett jobb flyttar han dit, snart. Jag blev så klart lite orolig först. Flyttar familjen har jag inget jobb längre. Jag skulle helt enkelt inte behövas. Men blir det så att Seb nu får jobb i Melbourne, stannar vi (Kylie, barnen och jag) ändå kvar här tills december. Phu..
Ok, detta är lite hemlis. Så hysch hysch.. ok!?