Jag har ju rutiner liksom.

Mina veckor är ganska mycket planerade i förväg. Eller jag behöver inte planera för de ser likadana ut vecka efter vecka. Jag trivs bra med det.. men så ibland händer det saker som inte är planerat. Som att jag måste vara hemma med svinsjukt barn, eller att Kylie måste jobba längre eller att jag har ovanligt mycket tvätt och de regnar så jag kan inte hänga ut den… Eller som i morgon. Först, en vanlig onsdagsdag ser ut som följer. Kylie lämnar oss vid skolan runt 8.00 och så väntar jag med barnen tills det börjar vid 8.30. Därefter är jag ledig resten av dagen. Jag går direkt från skolan till gymmet, har spinnigklass vid 9.15, styrketränar, cyklar lite till osv. (andra rutiner…) Men i morgon dårå. Sebastian ska helt plötsligt köra barnen till skolan (detta händer typ inte). Så först sägs det att jag blir helledig . Sen kommer Seb på att han ska ut efter jobbet (=dricka) och undrar om jag skulle tycka det var OK att köra hans bil hem från hans jobb i morgon. Vi snackar typ Göteborg - Sjövik avstånd. Vi snackar jag hittar ingenstans. Man sitter på fel sida i bilen. Jag körde upp i ALINGSÅS för gudsskull.. hallååå..
Men det finns GPS i bilen (tur är väl det!) och jag som är sådär snäll och söt och svensk sa såklart. ”Javisst. Om jag hittar hem så”. Och det looovade Sebastian att jag kommer göra….
Så i morgon måste jag gå upp lika tidigt som vanligt. Följa med Seb och lämna barn i skolan. Åka med Seb till Sebs jobb. Missa spinningen. Köra hela vägen hem, själv. (Plus att det säkert kommer spöööö regna i morgon)
Finger crossed säger jag bara