Autografernas autograf.

Idag på bussen började jag att tänka på autografer (fråga mig itne varför). Har inte så många alls. Jag och min syster fick Marcoolios autograf av storebror en gång. Till Sara från Marcoolio står det på ett färgglatt reklamvykort. Några andra småkändisars och så hade jag Niklas Strömstedts en gång. Han har aldrig varit min idol eller så men jag var på en konsert med pappa en gång. Jag hade tagit med ett A4 papper som jag hade målat fint på, skrivit namn: men en fin färgrann rand efter så Niklas kunde skiva sin autograf där. Men efter konserten kom inte Niklas tillbaka för att signa. Han försvann. Sket i alla fansen, och mig. Vet inte om den där autografen var så viktig för mig egentligen, men jag antar att jag ändå ville ha den. Pappa tog mig i hand och så gick vi till bakdörren. Pappa sa till vakterna att han var en reporter eller fotograf (kommer inte ihåg så noga, bara att jag tyckte att pappa var stencool) och så fick vi gå in backstage. Bara så där. Där mötte vi Niklas föräldrar som glatt hälsade i hand med oss. Sedan kom Niklas. Han var lite förvirrad, fråga efter Agneta. Jag sträckte försiktigt fram mitt papper och en färgglad penna och frågade om en autograf. Han klottrade sitt namn tvärs över hela pappret och namnraden. Jag blev lite besviken, men var samtidigt glad så klart.

Kungen autograf står högt på listan, den hade inte varit helt fel att ha. han är ju lite av en idol. Och Tomas Ledins. Hans autograf på bästa plattan ”tillfälligheternas spel”. Ojoj.
Alex Schulmans i hans nya fina bok, James Morrisons på nya plattan, Jack Bauers, Prinsens…
Läste föresten i en svensk skvallertidning jag fick hit att prinsen letar efter en ny flickvän? Jag kommer hem snart Filip! Säger jag bara.