Sammanfattningen dårå

Vi åkte till Rottnest med en annan familj från Melbourne. Rachel, Grant och deras fyra (!) söner. Helskön familj. Vi bodde i varsin liten stuga, men åt frukost tillsammans i deras. Det vart föresten svin kallt på nätterna.. Inget duntäcke här inte. Man fick nöja sig med filtar… skit. Tror inte vi hann göra så mycke första dagen. Senare på kvällen blev de i alla fall lite grillat och en massa quokas kom upp på altanen och sprang runt vid våra fötter. Skarry. Sen var det såklart footy som gällde. Alla är footy freak här, och jag är såklart inte intresserad alls. Fattar ju nada. Jag gick hem till vår stuga och tittade på bättre tv.
Lördag gick vi upp mega tidigt. Jack väckte alla när han vaknade klockan kvart över sju. (är sååå trött på barn just nu).

Efter den gemensamma frukosten gjorde vi i orning matsäck och drog i väg med bussen på jakt efter en bra strand. Det blev salmon point (kan den ha hetat, typ). Jag frös baken av mig största delen av dagen, men det vart ganska mys ändå. Pojkarna snorklade, Seb fiskade, några spelade cricket, Abbey och Jed grävde hål. Osv.
Måste berätta om Abbey och Jed. Jed är yngst av bröderna i den andra familjen och bara fem dagar äldre än Abbey. De två är bästa, bästa vänner (eller, som de säger, pojk- och flickvän) och så söta tillsammans. De håller handen och kramas hela tiden. Ibland blir det till och med en puss på kinden. Abbey bestämmer vad de ska göra och Jed hänger efter som en liten hund )precis som de ska vara ,eller??, hehe). Man smälter när man ser dem tillsammans.
Hemma igen vart det netbal match. Tjejerna mot killarna. Netbal är som basket fast man får inte sprina med bollen. Hel konstig sport enlig mig, men vi tjejer vann i alla fall, yehää!
Gissa vad det var på tv den kvällen?? Så jag satt vid köksbordet och löste sudoku.. roligt värre. Hehe. Sista dagen var cykeldagen. Det var äntligen dags att sätta mig så cykeln efter ett års uppehåll. Även om jag var tvungen att bära hjälm och det var mest moln på himlen njöt jag som bara den. Fyra km cyklade så var vi framme vid en strand jag inte har en aning om va den hette. Dagen liknade gårdagen ganska mycket och jag hade choklad i väskan som jag smyg åt av. På hemvägen började det ösregna, men Jag hade regnjacka så mig gjorde det inte så mycke. De andra blev pisseblöta., Hehe. Skadeglädjen är den enda sanna glädjen.
Innan färjan hem såg vi delfiner. Försökte ta kort denna gången men de blev sådär. Valarna missade jag helt. Alltså jag såg dem inte ens. Sebastian var nere vid vattnen en gång och såg dem men kom inte upp och sa till oss andra. När jag gick ner till vattnet senare kom en gubbe och sa att de kommer förbi här varje dag, men att jag precis missat dem. På färjan hem sa kaptenen att han såg en val, och om den dök upp igen skulle han säga till och sakta ner så vi fick se. Men valen ville inte komma upp. Den höll andan helt enkelt. Skit kan man säga.
Ja, det vart nog helgen i stort det.
Jag är fortfarande helt sjukt trött.
Och de pissregnar fortfarande ute.