Min egen poesi

Var och varannan människa skriver egna små dikter. Har fina, djupa tankar om livet och kärleken. Så här kommer mitt första (och sista?) verk. Läs och begrunda…

Det svider till, liksom bränner
Men jag har vant mig
Lärt mig härda ut
Lärt mig förstå att det är för mitt eget bästa
Men så nu,
precis nyss
Jag tänker mig inte för
Ser inte följden
Lutade mig framåt
Det rinner upp,
Upp i näsan
Och det svider till
Liksom bränner
Ögonen tåras
Jag har fått Listerine i näsan

Lagom Djup? Lagom svår?
;p