Ring, ring

Idag har jag pratat med både mamma och pappa.
Vi brukar höras sådär en gång i veckan eller så. Känns lite konstigt att inte kunna prata med dem så fort man vill något litet bara, att inte höras varje dag. (Man får liksom ”spara ihop” sakarna under veckan som man vill prata om när man väl höres). Man är kanske lite bortskämd med det där egentligen. Pappa som har ringt varje dag "bara" för att höra hur dagen varit och hur man mår, och mamma som man kan prata med om allt. Det saknar man lite. Men samtidigt antar jag att det är bra på ett sätt. Att få liiite distans till sina föräldrar. Det är väl på tiden nu när man fyllt tjugo och allt.
Jaja.