Phu!

Jag som såg fram emot att sitta i karantän. Alltså, lite coolt hade det ju ändå varit. Inte något många har gjort liksom. Men nej, nej. Det ändrade bestämmelserna idag. Vi behöver inte längre sitta i karantän när vi kommer hem från Melbourne. Inte en hel extra vecka ledig. Inget ”jag har faktiskt suttit i karantän” coolt skryt. Korv också.

Idag hade jag och Abbey en nallepicknick. Mitt på golvet la vi ut en stor filt och dukade upp lunch på bordet gjort av skokartonger . Sedan tittade vi på lejonkungen. Jag grät inte. Ja, jag blev lite förvånad själv. Vad är det som händer?? Jag som alltid gråter till lejonkungen. Jag som alltid gråter för allt!!?? Men så för en stund sedan satte jag på Ipoden och Tomas Ledin, började storlipa. Haha. Allt är lungan.