Gick upp kl 6 (!) för att hinna hämta ut biljetten till färjan som skulle gå kl 8. Hade köpt en biljett på nätet dagen innan, lämnat kort nr och allt, men när jag kom till hamnen i morse var jag inte registrerar. Hon förstod inte mig, och jag förstod inte henne, och det slutade med att jag fick köpa en ny biljett till Rottnest. (ska ringa/maila dem i morgon för jag tänker då inte betala för två biljetter!)
Jag kom fram vid 9 och det var redan varmt!
Jag försökte hitta en strand, som Sebastian och Kylie hade tipsat om, men hittade inte. Skorna (de nya!) gick sönder och jag hade redan skoskav/skavsko.
Däremot såg jag fyra pelikaner! De är skit stora!
Sedan kom Helena (Helena kommer från och bor i Alingsås. Hon jobbar på tvätteriet i Alingsås tillsammans med min granne i sjövik. Liten värld!!) och vi gick bort till stranden där simmarna skulle komma i mål. Det var ju lite därför vi var där. Än så länge hade inte så mycket folk kommit så vi fick bra platser längst fram, och hoppades på att komma med på tv. Vi väntade ett ganska bra tag, och en kvinna bredvid sa att de hade fått börja simma senare i år pga. alla hajattacker som varit runt omkring. Skarry! Men, 4 timmar och 50 min efter start kom första killen i mål, tätt följd av nr 2. Jag var helt fascinerad av att de ens kunde gå och stå, till och med hoppa och prata, efter att ha simmat 2 mil!
Nu hade det blivit riktigt varmt och även om många simmare hade snygga kroppar så var allas badkalsonger alldeles för små, så därför gick vi till den där stranden som jag hade försökt hitta tidigare men inte gjort, för Helena hade varit där en gång innan och hittade perfekt… tur! För det var så fint. Det var som berg som gick ut i vattnet en bit, och sedan små tukosa ”Pooler” lite här och var. Jätte fint.
Sedan blev vi hungriga, tog en lunch och gick vi tillbaka till mållinjen. Nu hade många folk samlats för att hejja på. Helena tog en öl jag tog vatten. Vi kunde fortfarande inte fatta hur de kunde se så pigga ut efter att nu ha simmat i nästan 6 timmar !
En glass han vi också med innan det var dags för mig att ta färjan ”hem”. Ja, färjan gick bara till fremantle och sedan hade jag typ ingen aning om hur jag skulle komma vidare.
Jag började med att fråga om vägen till fremantle station för jag viste att det fanns tåg därifrån till Perth. Hittade stationen inte så långt därifrån, men tåg gick inga, för det byggde om järnvägen idag, IDAG!?... nu då? Följe strömmen (är väldigt bra på det) och fann ” replacements busses”. Men vilken gick till Perth? Fråga en kille med svart krull och han pekade på den närmsta . Ingen chaufför fanns på bussen men folk bara gick på. Jag var den ända som frågade (samma kille) – were do I pay? Svaret blev - How about, you don´t. ? Nej, det var ju rätt. Varför betala när det bestämt att fixa rälsen idag! Not my problem. Men efter en liten stunds bussresa fick vi gå av och ta tåget i alla fall. Det gick fortfarande halva vägen. På väg till tåget(en mycket kort promenad) gick killen med svart krull ifatt mig och frågade de som alla folk, överallt, hela tiden frågar –hi, how are you?
Krullet hette Victor och var på väg till Perth för att titta in en sväng på sin mexikanska restaurang och passa på att äta middag där. han hade en i Fremantle också.
– vill du komma med och äta middag med mig?
Herre gud, jag hade ”känt” killen i högst 2 minuter och han bjöd mig på middag! Det lät ju inte helt fel, men jag fick ändå tacka nej, skulle hem och träffa Sebastians syster som är och hälsar på (faktiskt sant).
- Det var ju synd, men du kan ta mitt nr så kan du bara ringa om du vill gå med ut eller så någon dag. Jag jobbar typ aldrig på dagarna, jag är ju chef!
- Ja tack!
Sedan var vi framme och det var hej och tack och puss på kinden. Ok, han var antagligen typ 30, kanske äldre, men han var en såndär super social människa som känner folk från hela världen (tänk Albin ) och det är jätte bra att ha någon som kan visa mig runt lite! även om han bor en bra bit härifrån. Och tänk gratis mat…
Sedan var mitt äventyr slut. Jag tog tåget från Perth till Carkson (betalade inte här heller, även fast jag förmodligen borde gjort det) och sedan bussen hem. Väl hemma fick jag träffa Emma (Emelie) som är en jätte roligt och härlig människa. Vi ,inklusive mig (!) åt bl.a. ostron ((råa) slem och blö!) och musslor (helt ok). Jag är sååå, snart 20!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar