jobb

Fyrverkerier gör mig glad!
Det var underbart fint igår kväll. Mycket folk, ett glas kallt vin, fest stämning och fyrverkerier till 1000.

(Jag åt lamm igår, det var gott!! Åt massor. Tänkte lite på baggis..)

Så idag visade sig bli min första jobbdag och inte nästa måndag som jag trott. Kylie som jobbar i en skola, började i morse kl halv 8.
Jag var uppe kl 7, innan barnen och hann äta min frukost lite i lugn och ro. Sedan blev det flingor och toast för hela slanten då barnen gick upp. Sylt och jordnötsmör är en favorit. Blööö

Förmiddagen spenderades i poolen och till att bygga kojor. Sedan gjorde jag i ordning lunch, smörgås, fruktsallad och små kakor, som vi sedan tog med oss och åt i en liten ”park”.
Så långt allt bra.
Där åktes rutschkana och lektes kurragömma.

Därefter tog allt det braiga slut.

Abbey gick för nära vägkanten på väg hem och skrapade sig på någon slaggs stor buske med taggar. Hon grät, och hon grät. Jag fick bära henne, trehjulingen, filt och väska.
Väl hemma var det till att öppna garageporten och in fort. Gråt ,gråt och åter gråt. In på toaletten för att tvätta de små såren,
-NEEJ! Buhuuuuu, ont!
Berättar för lilla Abbey att tvättar vi inte såren kommer det göra ännu ondare sedan.
-BuHUUU!
- Ok, vill du försöka själv?
- Nej.
-Jag är försiktig.
-Ajajaj
...klart.
Storasyster hämtar en kall glass som vi kan lägga på armen.
-Neej!!! Oooont! Kallt! Buhuhuuuuu..
-Du får äta glassen sedan , säger jag, fast att man inte borde. Jag vet jag vet.
Vi lägger en handduk runt glassen, lägger den på armen och sätter på en film

Tyst.

Allt är bra.

Börjar packa upp, ser att garageporten fortfarande är öppen, tänker neeeej…hunden..
Börjar ropa. Ingen hund. Korv.
Letar inne. ingen hund.
Letar ute. Ingen hund.
De större barnen hjälper till, säger att han brukar gå till parken där vi precis varit. Ingen hund där heller.
Vi går hem, ropar lite till och äntligen kommer där en stor svart hund springandes på vägen.

Abbey somnar ganska snart, hon är helt färdigstackars barn. Flyttar henne till hennes säng. Hon vaknar halvt, säger –mamma? Och somnar igen. Hon sover fortfarande när jag skriver detta. Tror hon har lite feber också.

Första dagen, kan de bli mer spännande? Kommer jag klara av ett år? Inte för att barnen är jobbiga utan för att jag verkligen inte alls kommer veta hur man skall göra alla gånger.
Hoppas det blir lite lugnare i fortsättningen. Och nu har jag ju tre barn att se efter, efter nästa måndag blir det mest bara ett.
Undra vad det blir för spännande mat i kväll…

Puss
(Eller xxx som alla skriver här).

P.s förlåt för att det fortfarande inte kommit upp några bilder, men deras dator är segare än segast. Spelar ingen roll om man försöker ladda upp på bloggen, facebook eller lägga till som fil i mail. Funkar inte. Ska försöka fixa eget mobilt bredband till min dator.