Kakor och Mat

Nu har jag jobbat en hel vecka, tagit hand om alla tre barnen . Det gick faktiskt helt ok, typ, kanske…

På torsdagen bakade vi kladdkaka ( som jag nu döpt om till chokladkaka, dels för att jag inte vet vad kladdkaka heter på engelska och för att kakan inte blev speciellt kladdig. Det i sig berodde på att de mäter med andra mått, kopp i stället för dl, och gör att ingredienserna är lite annorlunda) som i slut ändan ändå blev helt ok. Den uppskattades av barnen (barn äter allt som innehåller choklad, men ändå) och av Kylie, som var anledningen till baket , då hon fyllde 38 denna dag.
Vi bakade också en satts med småkakor, ett ”härifrån” recept. De är såå goda, och såå onyttiga. Jätte mycket choklad, socker och sötmjölk. Mm. Dock inte bättre än Marabou mjölkchoklad som jag förövrigt tog sista biten av i förra veckan och alltså nu är slut! Pappa har som tur var skickat ett paket med grejer (bl.a. Choklad?..) som borde komma närsomhelst.

Jag som trodde att jag skulle gå ner lite i vikt under tiden här. Jag menar jag är ganska kräsen vad gäller mat (jag erkänner). Här skulle det inte serveras mammas eller pappas köttfärssås eller mormors köttbullar, köttsoppa och hembakade bröd… det kan inte bli bra. Plus att jag är glutenintolerant, finns det samma utbud av glutenfria varor här som hemma? det kan jag inte tro.

Men oj va fel jag hade! Visst ingen mamma, pappa och mormor mat, så klart men annars skiljer sig inte maten alls så mycket från den hemma i Sverige. Matmärkena är ofta de samma som hemma faktiskt och mjölken smakar likadant. Och det är nästan ett större utbud av glutenfrimat här. Kanske inte ute på stan, men i mataffärerna. Och så har jag smakat på så mycket ny mat, som lamm, konstiga fiskar (ok, inte så goda..) och pannbiffar med lök, och jag äter faktiskt.


Om en månad fyller jag år och jag är här, inte hemma bland familj och vänner . Det kommer kännas konstigt en sådan stor dag som det faktiskt är. 20 år.. Lite ledsamt…

puss och kram

P.s mamma, det är faktiskt ganska vanligt med lax här, har dock inte ätit någon ännu. =)

jobb

Fyrverkerier gör mig glad!
Det var underbart fint igår kväll. Mycket folk, ett glas kallt vin, fest stämning och fyrverkerier till 1000.

(Jag åt lamm igår, det var gott!! Åt massor. Tänkte lite på baggis..)

Så idag visade sig bli min första jobbdag och inte nästa måndag som jag trott. Kylie som jobbar i en skola, började i morse kl halv 8.
Jag var uppe kl 7, innan barnen och hann äta min frukost lite i lugn och ro. Sedan blev det flingor och toast för hela slanten då barnen gick upp. Sylt och jordnötsmör är en favorit. Blööö

Förmiddagen spenderades i poolen och till att bygga kojor. Sedan gjorde jag i ordning lunch, smörgås, fruktsallad och små kakor, som vi sedan tog med oss och åt i en liten ”park”.
Så långt allt bra.
Där åktes rutschkana och lektes kurragömma.

Därefter tog allt det braiga slut.

Abbey gick för nära vägkanten på väg hem och skrapade sig på någon slaggs stor buske med taggar. Hon grät, och hon grät. Jag fick bära henne, trehjulingen, filt och väska.
Väl hemma var det till att öppna garageporten och in fort. Gråt ,gråt och åter gråt. In på toaletten för att tvätta de små såren,
-NEEJ! Buhuuuuu, ont!
Berättar för lilla Abbey att tvättar vi inte såren kommer det göra ännu ondare sedan.
-BuHUUU!
- Ok, vill du försöka själv?
- Nej.
-Jag är försiktig.
-Ajajaj
...klart.
Storasyster hämtar en kall glass som vi kan lägga på armen.
-Neej!!! Oooont! Kallt! Buhuhuuuuu..
-Du får äta glassen sedan , säger jag, fast att man inte borde. Jag vet jag vet.
Vi lägger en handduk runt glassen, lägger den på armen och sätter på en film

Tyst.

Allt är bra.

Börjar packa upp, ser att garageporten fortfarande är öppen, tänker neeeej…hunden..
Börjar ropa. Ingen hund. Korv.
Letar inne. ingen hund.
Letar ute. Ingen hund.
De större barnen hjälper till, säger att han brukar gå till parken där vi precis varit. Ingen hund där heller.
Vi går hem, ropar lite till och äntligen kommer där en stor svart hund springandes på vägen.

Abbey somnar ganska snart, hon är helt färdigstackars barn. Flyttar henne till hennes säng. Hon vaknar halvt, säger –mamma? Och somnar igen. Hon sover fortfarande när jag skriver detta. Tror hon har lite feber också.

Första dagen, kan de bli mer spännande? Kommer jag klara av ett år? Inte för att barnen är jobbiga utan för att jag verkligen inte alls kommer veta hur man skall göra alla gånger.
Hoppas det blir lite lugnare i fortsättningen. Och nu har jag ju tre barn att se efter, efter nästa måndag blir det mest bara ett.
Undra vad det blir för spännande mat i kväll…

Puss
(Eller xxx som alla skriver här).

P.s förlåt för att det fortfarande inte kommit upp några bilder, men deras dator är segare än segast. Spelar ingen roll om man försöker ladda upp på bloggen, facebook eller lägga till som fil i mail. Funkar inte. Ska försöka fixa eget mobilt bredband till min dator.

26 Januari, Australia day

Australia day är ungefär som våran nationaldag skulle jag tro, fast mycket MYCKET större. I alla fall här i Perth.
Småstäder runt omkring Perth är helt folktomma, inte en bil. Perth city, vid ”The Swan bells”, det är där det händer. Bilarna åker omkring med flaggor och vimplar, folk är målande i ansiktet i färgerna blått, rött och vitt och australienska flaggan runt halsen. Australienska tryck på tröjan, linnet, byxorna, strumporna… det är Australien överallt. Det är flygplans shower, race och fyrverkerier. Der är fest.

Jag, som precis kommit till detta land, långt långt borta, levde tills idag ganska ovetande om denna ”fest”. Jag åkte in till Perth själv, för att kolla läget lite, och för att shoppa så klart. Jag behövde ju skor och hatt och hörlurar och solkräm! Men nej… alla har ju ledigt idag, vilket också innebär de som jobbbar i butik.. Allt var stängt, till och med mataffärer! (och IKEA). Här skulle jag tillbringa 5 timmar utan att få shoppa! Jag gick och jag gick, runt runt i denna ganska stora stad, tänkte att någonstans måste det finnas någon har öppet, någon som inte firar idag, någon som är smart och har öppet då det är hur mycket folk som helst i stan! O ja, tillslut hittade jag en liten liten mataffär, i storlek med pressbyrån ungefär, som drevs av två indier. Puh! Vatten, riskakor, ost och en fruktlåda ,sedan bar det i väg till den lilla parken där jag spenderade resten av mina timmar tills Sebastian kom och hämtade mig. Varmt var det också.. jätte varmt!

Men nu är jag hemma, och Kylie är så söt och har bakar glutenfria kakor. självklart ska även familjen och jag fira denna stora dag, i kväll ska vi kolla på fyrverkerierna så klart!
puss

varmt!

Varmt!
Man vakar på morgonen, varmt. Går ut i köket, varmt. Går ut mot poolen, varmt. Sätter sig i bilen, varmt. Fläkten sprutar bara ut varmluft, trasig,.. är på stranden varmt!! Härligt!!
40 grader.
I morgon ska jag ta en tur in till Perth city. Sebastian lämnar mig vid tåget, och möter upp med mig i stan senare på eftermiddagen. Vill ha ett par gladiatorsandaler. Måste ha en hatt också, solen är mega stark.
puss

(bilder)

Jag lyckas inte överföra några bilder men ska lägga upp dem på min facebook.

Semester

Jag kan inte förstå hur mycket jag har fått se och upplevt på bara en vecka!

Vi har bott i ett helt underbart fint hus som låg precis vid stranden. Huset tillhörde Sebastians chef och var enormt stort, med 5 sovrum (dubbelsäng, egen toalett/dusch och tv i varje) egen tennisbana, panoramafönster mot havet, motorbåt, och vogue på soffbordet.

Första dagen besökte vi vingårdar, en chokladfabrik och en ostfabrik.
Vingårdarna var helt underbart stora och vackra, och vinerna smakade fantastiskt.
Efter tre vingårdar och runt femton olika viner (de var liite för mycket…) åkte vi vidare till chokladfabriken. Åå va gott det var! Ostarna som kom därefter var det heller verkligen inget fel på.

En kväll gick vi ner till havet för att leta krabbor. Efter en ganska lång stund av letade med ficklamporna såg jag en skugga på botten, rund och med en liten ”svans”, halvt nergrävd precis framför fötterna. – titta här, sa jag, vad är det för något? Det visade sig vara en stingrocka. De ska man tydligen inte trampa på… sammanlagt den kvällen såg jag nog runt fem, sex stycken.
Så många krabbor hittade vi inte, och de vi lyckades fånga var för små. Däremot fångade vi väldigt mycket av en sorts fisk som heter ”garfish”, de ser ut ungefär som mini svärdfisk. (åt tre stycken, men skinnet på! Blööö..). Den kvällen brände jag mig också på en liten manet.

Nästa dag var vi ute med båten för att försöka fånga krabbor med nätburar i stället och gissa vad vi fick se på vägen dit!? Delfiner! Riktiga levande vilda delfiner precis bredvid båten. Det var helt fantastiskt! De gjorde hela ”hoppa” i båge grejen. Denna gång fick jag också se en riktigt stor stingrocka, de är häftigt hur de svävar fram under vattnet.

Vi besöket en liten ”djurpark” där de hade en massa australienska djur, så klart fanns där kängurus! Jag har till och med klappat några! Små söta känguruungar som blev matade med flaska. De var så söta och mjuka!!! Som kaninpäls fast lite strävare.

Jag har sett spindlar, grodor, ödlor och fiskar. Hajar och ormar får gärna vara, de kan få gömma sig så länge de vill…

Ja, de var en fantastisk vecka och jag har kommit familjen mycket närmare.
Fortfarande är jag kanske inte den mest pratsamma människa, men det går bättre och bättre.
På måndag är det ”Australia day”, vilket tydligen är en stor grej. Då är det fira som gäller.
Veckan därefter börjar barnen skolan, vilket faktiska ska bli ganska skönt. Jag får lite mer tid att se mig omkring själv. Ska samtidigt bli roligt att få börja ”jobba” och lära känna barnen ännu bättre.

Puss och kram!

16 Januari
Morgon: Sov länge och gott, var så trött igår. Jag tycker redan det är varmt ute, men det kommer tydligen bli ännu varmare, upp till 40 grader säger de… varmaste dagen för i år.
Vi ska gå till stranden på förmiddagen, då det fortfarande går att vara ute.
Nu är det frukort(hittade glutenfria kornflakes), och mjölken smakar (nästan) precis som hemma!!


Kväll: Vattnet var kallare än vad jag trodde men ändå varmt.
Vi åkte till affären för att köpa mat och glass. Jag hittade även en adapter så nu kan jag ladda mobil och dator.
Mamma ringde. Det är svårt att inte gråta en skvätt när mamma och pappis ringer (jag som gråter för ingenting). Tricket är att nypa hårt i låret :p

Nu har jag sprungit runt och lekt ”ballongen får inte nudda golvet” och ”jage”, har också fått hälsa på alla dockor och nallar, vet inte hur jag ska komma ihåg alla namn ; Dah, Lolo, Jackie osv.…
I morgon åker vi på semester, tror det var uppåt vid kusten någonstans. 4 timmar tar bilfärden.

ett sorgligt hej då

Det var sorgligt att säga hej då till familjen och klon på Landvetter i Onsdags. Planet var nästan två timmar sent pga. dimma över London därför fick jag skynda till planet i Singapore. Men även här blev planet försenat så jag fick springa till nästa. Framme i Perth var det otroliga mycket folk och köer, så det tog två timmar från att jag landat till att jag kom ut. Väl ute fick jag ett varm välkomnande av mamma Kylie, Jack, Maggie and Abbey. Det är en snäll och varm familj och jag trivs redan jätte bra. Den minsta, Abbey, är dock en ganska bestämd liten dam.
Jag har fått ett eget lite rum med en stor säng som tar upp största delar av rummet. Lite bokhyllor och en stor gaderob.
Huset ligger ungefär 800 meter från havet som är otroligt blått. Orkar man inte gå finns ju alltid polen, eller spat.
Saknar alla där hemma!
Ps. Förlåt Daniel (och Joakim) att jag inte ringde i tisdags innan jag åkte. Såg att du hade ringt mig när jag gick av planet i London!

a, a, o

de har inget tradlost internet har och jag kan heller inte fora over fran usb eftersom de inte har samma word program. Ska forsoka fixa, kanske kan spara i annat format.. Nu ar jag i allafall har. familjen ar super snall och trevlig, men saknar alla hemma nagot fruktansvart!

De sista dagarna...

Vi hade det jätte kul i lördags! Vi shoppade, fikade, pratade och gick en hel massa. Det blev många fina linnen och tröjor, en söt klänning från Zara och ett per ljusa jeans. Emilie får alltid vara min personal shopper, hon är bäst på att hitta kläder och veta mina storlekar, så är hon söt också.

Och min kära klon, Amanda , kom äntligen hem igår. Har inte lyckat få tag på henne på två veckor (!) Hemskt jobbigt. Vi hade i alla fall en trevlig dag på stan idag tillsammans.

I morgon är det sista dagen hemma… Först blir det frukost hos mormor, sedan kommer klonen och ännu lite senare kommer resten , Emilie, lotta och Xara. De ska hjälp mig packa..hmm… 20 kilo(+8kg som handbagage) är allt jag får ha med! Bara väskan väger ju 5!

Det tjejer gör bäst (och mest)

Fick sms av Lotta, - kan inte riktigt fatta att du verkligen ska åka…
Nej, inte jag heller…

I morgon blir det sista dagen med tjejerna! Vi ska göra det tjejer gör bäst, shoppa järnet och fika massor!

Australien

Att få resa till Australien har gått från att vara en dröm till att vara ett mål. Och om några veckor åker jag då äntligen. Långt bort. Verkligen på riktig långt bort! nästan så långt bort man kan komma. Ja, det är läskigt, och jag är lite rädd. Rädd för hur jag ska klara mig där nere, rädd för att jag kommer sakna alldeles jätte mycket(!), rädd för allt som kommer förändras här hemma under tiden, för allt jag kommer missa… läskigt!

Men Jag kommer säker få ett jätte roligt år där nere. Träffa andra människor, lära mig den australienska kulturen, bli ännu bättre på språket också kommer jag bli så där snyggt brun. Om jag har tur träffar jag någon snygg, rik beach kille med krull som har lika fina glittrande ögon som Peter Jöbacks… Om man får drömma lite alltså…

Just nu är det hur mycket som helst som ska fixas på väldigt kort tid!

Hitta flygbiljett – boka hälsokontroll – internationellt körkort – köpa resväskor – köpa en liten laptop – köpa sommarkläder – hälsa på bror i Stockholm förhoppningsvis! – m.m.

Kommer aldrig hinna.